Det finns ett hav som ingen ser
Det finns en grav där ingen dör
Det finns en sol som ej går ner
Det finns en strand i varje själ
Bo Setterlind
Så vila i frid ty dagen är slut,
ditt redbara hjärta har somnat.
Din livsgärning lever, den sinar ej ut,
fast handen i döden har domnat.
Vi tacka för allt vad i livet Du skänkt
För kärlek och omsorg, vad vackert Du tänkt.
Må klockorna ringa till vila.
Det händer något med naturen
när en människa dör
Träden som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska
De minns oss i sina årsringar
Gräset som böjt sig under våra fötter
reser sig segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in i träden och i gräset.
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.
En sista hälsning! Vila i frid!
Allting här på jorden ska slockna en gång,
ett hjärta, en blomma, en tanke, en sång
Men något ska födas ur tystnadens grav
och kanske bli stjärnor som minns vad du gav
Vila i frid
Den vackraste tjärnen i skogen
låg ensamt och tyst och klart
och växlade blickar med solen
och drömde så underbart.
Den speglade härliga skatter
av skiftande ljus och färg,
det famnade alltets riken
i ramen av skog och berg.
Den drömde om eviga rymder
av evigt skimrande glans,
om stjärnor och soliga världars
oändliga rytmiska dans.
Vila i frid, Aron.
Mikael, Ulrika och Linda Rönnholm
Vila i frid