Lars var envis, ansvarsfull, tog i på rätt ställe och när det gällde.
Han växte upp under enkla förhållanden, i en familj med ofta ansträngd ekonomi. Fick inget gratis, skaffade utbildning och bra arbete utifrån egna inre drivkrafter och initiativ. Fick familj tidigt innan ekonomi och logistik var på plats. IBM var viktigt, Lars trivdes där och stannade hos dem under hela sitt arbetsliv. Signum var pipan, den var oftast igång, på arbetsrummet och i möten.
Han lyckades få in sig själv och sonen i golf, trots att sporten var ganska otillgänglig för 40-50 år sedan. Han var generös mot fru och barn, sonen fick låna bil och kläder, barnen fick det som behövdes i form av utrustning och kläder till aktiviteter. Han reste mycket i jobbet, hade alltid med sig presenter hem till familjen. Han hade tjänstebil på IBM, vilket var kul för mig som biltokig. Varannat år då det var dags att byta bil fick jag välja färg.
Lars examen var inom ekonomi, men när jag började på gymnasiet och körde fast på de naturvetenskapliga ämnena stängde han in sig och lärde sig de första kapitlen inom fysiken för att efter några dagar komma tillbaka och hjälpa mig. Från att ha känt dessa ämnen som oöverstigliga i början kom jag in i dem och fortsatte sedan på högskola på Teknisk Fysik och tog full examen där.
Lars var ofta helt tyst när man egentligen borde prata i olika sammanhang. Periodvis låg i energi och humör, också okänslig när det gällde vad man kunde säga vid vilket tillfälle. Ändå var han bra på att lyssna och hjälpa andra, och hade chefsjobb med personalansvar under många år på IBM. Även där såg man förmodligen de goda egenskaperna som var viktiga för ledare, att bry sig om andra, att arbeta hårt och att ta ansvar.
Lars samlade frimärken, kom in på vykort och blev stor där. Han åkte runt i hela Sverige, dels för att jaga material, dels för att vara med på mässor. Efter pensionen fick han en neurologisk sjukdom, och fick gradvis dålig balans och svårt att gå. Man drog in körkortet, och strax innan han fyllde 78 år kom han till Stocksundsgården. I den utsatta och ovana situationen att behöva hjälp med allt visade sig samma egenskaper som gjorde honom till en ledare på IBM. Han var omtyckt av personalen, gnällde aldrig, bad aldrig om någonting och uppträdde lugn och bekvämt. I mina ögon växte han som person för varje år i just den situationen, i den mest utsatta, sårbara, som frihetsberövad och sjuklig.
Lars pratade inte mycket om tankar och känslor. Jag tror dock han hade mål och drömmar, och att han infriade och uppfyllde dem. Och att det inte handlade om att uppnå rikedom och framgång, utan om att barnen skulle få lite saker som han inte själv hade. Vi som nu efterlämnas är på många sätt som han var, på gott och ont. Vi är inte alltid lyckliga och harmoniska, vi har ibland låg energi, vi säger och gör fel saker. Men vi har intressen, vi är profiler, vi är uppskattade i många sammanhang. Och vi jobbar hårt och vi tar ansvar. Vi är rätt bra.
/Claes
Visa mer
Visa mindre
Administratörs-inloggning
English
Norsk
Dansk
Nederlands
Cookies
Portal
