Erik Gradén

All respekt för att du hade verkliga skäl att klaga på livet men ändå inte gjorde det. All respekt för att du kunde identifiera guldstunder och njuta av dem. All respekt för att du valde dina egna vägar. Må du vila i frid

Tack Erik! Sov i ro.

Älskade Erik! Det är så svårt att ta in att du inte längre finns hos oss, men jag tröstar mig med att du nu har fått ro! Trots alla dina utmaningar genom livet (med en psykisk sjukdom) har du varit beundransvärt stark, du har funnit dig i din situation och visat på gott mod och mycket sällan klagat högt! Under våra härliga veckopromenader pratade du istället om allt mellan himmel och jord. Du var påläst och kunnig och delade med dig av mycket jag inte visste. Ja, och så klart, du pratade alltid om dina filmmanus (det blev 34 st), och ofta fick jag höra dig säga: jag älskar att skriva och jag älskar att laga mat, och du sa, att du kände dig priviligierad som fick göra det du älskade, trots din situation. Du såg alltid fram emot helgerna, när du var hemma hos älskade mamma, som alltid har funnits där för dig och varit din trygghet, i alla lägen. Vid sidan av din vardag och boende med vännerna på Vasavägen, delade du och mamma en stor del av livet. Varje lördag var ni ute och bilade i flera timmar och åkte på småvägar norr om stan. Du sa alltid att det var en höjdpunkt på helgen, men även då du stod i köket och lagade din fantastiska mat, och inte minst när du satt och skrev på dina filmmanus. Du älskade havet och skärgården och jag ser framför mig när du satt i fören och dinglade med benen, eller när vi satt tillsammans bak på båten och pratade samtidigt som vi höll i oss i vågorna, när du, jag, mamma och Jan var ute och körde. Många har även sett dig cykla runt Danderyd, i ur och skur, sommar som vinter, dels i ditt jobb på Danderyds Församlingsgård som du uppskattade, men även annars. Det blev ofta ett par timmar om dagen. Det var kanske ett sätt att hantera livet, och möjligen för att syrran som vanligt tjatade om hur viktigt det är att röra sig och äta rätt. Någon gång emellanåt kunde du dock förbanna din situation varför fick jag den här skiten som du sa, med all rätt! Du fick fler utmaningar än vad de flesta hade stått ut med. Hade du inte drabbats av din sjukdom hade du varit en stor företagsledare, du hade ju 100-tals affärsidéer i unga år och jobbade och sparade ihop till din älskade motorbåt redan i 15-årsåldern. Som sagt, det är fortfarande svårt att ta in att du har lämnat jordelivet, men det tröstar mig att vi båda tror att vi & våra själar möts igen, i en annan dimension. Så, sov i ro älskade brorsan, tills vi möts igen! ️❤️❤️❤️