Jag hade förmånen att möta dig genom mitt doktorandprojekt på KTH. Nykommen till Sverige från en annan bakgrund klickade jag med dig på ett plan för teknikintresse. Därigenom skrev vi publikationer, reste, jobbade, beräknade, åt, läste, fikade, granskade, analyserade, studerade, celebrerade. Varje gång vi träffades transporterade jag mig till en högre dimension, din dimension.
Nu när jag skriver dessa rader har komplexiteten ökat. Det är inte lika lätt att transportera mig som när vi gjorde våra beräkningar. Denna gång, utan dig, är det nya dimensionslösa storheter och nya korrelationer som behöver tas fram.
Hur ska man säga adjö till den som öppnade sitt hus och visade de bästa och enkla delarna av den svenska kulturen Ett bra knäckebröd med ett kokt ägg och avokado. Man fick noggrant mäta kockningstiden på ägget. Att plocka kantareller, att bada i Styrsjön, att ta en kopp kaffe, att gå på promenader där nya idéer för vår forskning florerade. Tack kära Palne för den tiden jag hade privilegiet att dela med dig. Tack för den förebilden du alltid var, ett exempel jag ska följa, en sann mentor och en vän i världsklass. Alltid korrekt, tålmodig, koncentrerad, noggrann, förberedd, ödmjuk, diplomatisk. När vi ses igen, mäter vi värmeledningsförmåga och räknar temperaturprofiler, kanske i en annan planet. Vi kommer säkert att bli som du brukade säga: fortfarande förvirrade fast på en högre nivå.
Vila i frid kära vän, min hedersprofessor. Mina och min familjs varmaste styrkekramar går till din fru Hélène samt dina barn och barnbarn.
Visa mer
Visa mindre