Tacksam. Jag har haft så många glada skratt med Olga. Och med Erwin. Olga lärde jag känna lite mer på nittiotalet, när hennes barndomseka "Olga" skulle huggas upp. Jag var tillsynsman och föreslog att vi istället skulle ställa den vid lekparken och låta barnen fylla den med kompost och sedan plantera blomster i den. Många år stod den och blomstrade, och sjönk samman så där vackert som ekor fyllda med jord gör. Olga och jag skämtade mycket om liv och förgängelse kring det projektet.
Man blev glad av Olga, hon var busig i tanken och nyfiken i sinnet. Jag träffade henne många gånger på somrarna på Idalagården också de senare åren. Lika busig då och spännande att dela tankar med.
Glad att jag fick lära känna henne lite grand.