Nu har det gått drygt sex månade sedan du somnade in. Igår kom gravstenen med ditt namn ingraverat, så sorgligt och overkligt. Saknaden är enorm. Den 15 maj är det urnsättning. Då är ni båda, pappa och mamma, tillsammans igen. Älskar och saknar dig/er oerhört mycket.
De här orden hade jag skrivit och tänkt läsa på begravningen igår. Men jag klarade inte att ens försöka. För mycket tårar..... Ni vet den där människan som aldrig klagade. Hon som aldrig hade ett ont ord att säga om någon, hur illa någon än betedde sig mot henne. Hon som aldrig klagade på varken smärta el sitt fängelse i sin egen kropp. Hon som satt där snällt å väntade då hela kroppen låst sig så hon inte kom upp ur stolen tack vare sin enda ovän parkinson. Hon som inte ville larma och störa hemtjänsten. Istället satt hon timme ut å timme in å väntade på att någon skulle komma. Ni vet den där människan som alltid var glad och tacksam för minsta lilla. Hon som tänkte på allt å alla. Hon som ville alla väl. Hon finns inte längre med oss nu. Men hon kommer för alltid finnas i mitt hjärta. Å jag kommer nog aldrig mer få äran att lära känna en sån underbar människa igen. Jag är Så tacksam för de år jag haft henne i mitt liv och då fått äran att kalla henne svärmor. Älskade göta❤️
Siv, Rolf, Åke, Anneli, Joakim och Michaela2019-11-04Parkinsonfonden
Kära Göta, Syster och Moster
Du var så god, Du var så glad
Du lämnar bara vackra minnen
Så svår är ändå denna dag
Så sorgsna våra sinnen
Men tack för allt vad Du oss skänkt
Vi vet Du på oss alltid tänkt
Tack för all din Kärlek och Omsorg
Vila i Frid!