Information

Patrik Liljegren

  • 1994.10.28 - 2019.01.26

Vår älskade Patrik Liljegren

Älskade Patrik, vår älskade son, vår älskade lillebror There is never ever an always in life but for you Patrik there is always love Patrik, jag är så stolt över Dig. Du var så tapper, så intelligent, klok och så modig. Tänk om Du inte hade drabbats av Din svåra sjukdom. Vad hade hänt då? Det får vi aldrig veta men vi minns allt Du var och allt fint Du åstadkom, trots Din sjukdom. Dina visioner Du var full av visioner och ville så mycket. Bara jag blir frisk kommer jag att kunna förändra världen. Jag ska skriva en bok. Jag ska skriva mer musik. Jag ska föreläsa på vårdutbildningar och ge kunskap om hur det verkligen är att vara sjuk och vara i beroendeställning. Jag ska förändra världen sa Du, - bara jag blir frisk. Din klokhet Du beundrade dina syskon Fredrik och Johanna. Er busklubb som gav många skratt avlöstes av apelsinchokladstund – utan mammas och pappas vetskap. Du gömde pepparkaksdeg i din garderob och säkrade sötsaksförrådet ända fram till påskäggstid. Fredrik lärde Dig matematik och visade mystiken i dataspelens värld. Johanna och Du lekte och bjöd in till popkonsert många gånger. Det var naturligtvis komplicerat att vara lillebror och i behov av mycket stöd och hjälp. För något år sedan sammanfattade Du känslan klokt i orden: citat ” vi tre syskon var barn mitt ute i ett stormande hav. Jag var den ende som inte kunde simma, så all er kraft gick åt till att hålla mig över vattenytan.” I ett annat nyligen sms till Johanna skrev Du citat” utan er är jag ingenting”. Sista kvällen med oss längtade Du efter godis och Fredrik handlade en ”Pippi Långstrump-stor” påse med godis och bullar och muffins. Sedan fick Du hela sängen full och kunde välja bland allt godis. Du valde en klubba. Det blev en minnesvärd sista kväll. Intryck och avtryck Du hade en förmåga att göra intryck och lämna starka avtryck i de människor Du mötte. Som liten i USA hängde Du ständigt på min arm, Din mörka fina kalufs och Ditt ständiga leende - bye bye och cookie sa Du till alla - Du lämnade alltid ett avtryck av glädje i Dina medmänniskor. He is so cute sa de. Du gjorde avtryck i Dina nära vänner med Din humor, musikalitet och starka integritet. De saknar Dig mycket. Du var den vise, den kloke, den insiktsfulle, Du var deras Rock star. Du och Dina vänner bildade The Jamhouse Riot och ni vann flera rocktävlingar. Ditt stora leende och Ditt skratt finns kvar i Dina vänners hjärtan. Rock on som de skrev till Dig i sina minnesord. Du lämnade också ett stort avtryck i Din donator Richard som Du talade med i 45 min någon dag innan Du fick dina lindrande mediciner. Ni förblev vänner efter ert möte i New York 2013. Du gjorde intryck, du lämnade avtryck i Richard. När Du arbetade på dagvården för cancerbehandling sa Du till din chef: det känns så bra att få dela ut saft, bädda sängar och småprata med patienterna - jag får ge tillbaka lite av allt det jag fick av vården som barn. En sommarmorgon gick Du upp kl 5 och bakade 100 kanelbullar, la dem i en korg och delade ut till patienter och till Dina kollegor. Du plockade blommor och gjorde det fint för patienterna. Det är ingen som glömmer- Du gjorde intryck, Du lämnade avtryck. Du skrev texter och tonsatte de allra finaste ord i sånger som Hey You och The Cave - Din röst kommer för evigt att ljuda via Spotify. Din röst, Ditt ständigt spelande på gitarren lugnade oss båda där hemma när tiderna var som svårast. Din sång har lämnat avtryck i mig för evigt. Arbetet på sjukhus öppnade en viktig dörr i Ditt liv. Du ville läsa vidare. Du ville bli läkare. Åren Du gick på Birka blev en ljus tid. Så många intressanta diskussioner vi hade, så mycket glädje med textanalyser, novellskrivande, filmanalyser. Tänk, när vi läste Lord of the Flies och hur vi tog oss igenom kapitel för kapitel och gemensamt förundrades över vilken enastående bok det var. Hur den skildrade människans godhet och ondska. Hur hemskt det var när Jack hade sönder Piggys glasögon. Vi talade mycket om hur människan är och Du sa ofta ”vi människor är djur, de starka vinner över de svaga”. Den finaste boken vi läste tillsammans var Våra drömmarnas stad - vi våndades och gladdes med Henning och Lotten. När du kom hem från Danmark i somras berättade Du att Du hade hittat en bok av Fogelström ”Sommaren med Monika” - Du tyckte den var bland det bästa du läst. Vi läste Amos Oz, vi läste Kirkegaard och vi talade och talade. Vi kunde tala om det mesta och just vårt småpratande och filosoferande saknar jag så mycket. Det är så tomt i mitt kök - ingen sång - ingen diskussion – inga debatter - ingenting - det är så tomt. I mig finns ett djupt avtryck av Dig. Du ville bara en sak till sist - Du ville bli frisk. Du ville förändra världen. Du visste att om du bara blev frisk skulle Du göra världen bättre. Jag tvivlade aldrig på detta. Under Din sista vecka samtalade Du och jag med en diakon. Det var ett fint samtal. Du talade om din önskan om att det borde finnas mer hjärta i vetenskapen och mer medmänsklighet i vården. Du överlämnade denna uppgift till mig och Diakon Åsa. Vi ska göra det Patrik - vi skall föra din vision vidare. Jag lovar. Till sist, Du sa: ”Min kropp orkar inte längre. Då orkar inte min själ längre heller, men jag kommer hitta en ny kropp.” sa Du. Patrik, jag tänker nu att Du har hittat en ung frisk kropp och sökt Dig till USA s västkust, Du har köpt en superfin gitarr och jag tror att Du sitter på en strand och doppar fötterna i sanden, Du äter lite godis och spelar …….. Let it be… Tack älskade Patrik för att jag fick så mycket tid tillsammans med Dig. Du kommer leva starkt i mig för evigt. Tack för allt. Du lämnar ett oändligt tomrum efter Dig- men vi hör Din röst Din sång Och Ditt gitarrspel För alltid There is never ever an always in life but for you Patrik, there is always love Mamma

Vår älskade Patrik Liljegren

Älskade Patrik, vår älskade son, vår älskade lillebror There is never ever an always in life but for you Patrik there is always love Patrik, jag är så stolt över Dig. Du var så tapper, så intelligent, klok och så modig. Tänk om Du inte hade drabbats av Din svåra sjukdom. Vad hade hänt då? Det får vi aldrig veta men vi minns allt Du var och allt fint Du åstadkom, trots Din sjukdom. Dina visioner Du var full av visioner och ville så mycket. Bara jag blir frisk kommer jag att kunna förändra världen. Jag ska skriva en bok. Jag ska skriva mer musik. Jag ska föreläsa på vårdutbildningar och ge kunskap om hur det verkligen är att vara sjuk och vara i beroendeställning. Jag ska förändra världen sa Du, - bara jag blir frisk. Din klokhet Du beundrade dina syskon Fredrik och Johanna. Er busklubb som gav många skratt avlöstes av apelsinchokladstund – utan mammas och pappas vetskap. Du gömde pepparkaksdeg i din garderob och säkrade sötsaksförrådet ända fram till påskäggstid. Fredrik lärde Dig matematik och visade mystiken i dataspelens värld. Johanna och Du lekte och bjöd in till popkonsert många gånger. Det var naturligtvis komplicerat att vara lillebror och i behov av mycket stöd och hjälp. För något år sedan sammanfattade Du känslan klokt i orden: citat ” vi tre syskon var barn mitt ute i ett stormande hav. Jag var den ende som inte kunde simma, så all er kraft gick åt till att hålla mig över vattenytan.” I ett annat nyligen sms till Johanna skrev Du citat” utan er är jag ingenting”. Sista kvällen med oss längtade Du efter godis och Fredrik handlade en ”Pippi Långstrump-stor” påse med godis och bullar och muffins. Sedan fick Du hela sängen full och kunde välja bland allt godis. Du valde en klubba. Det blev en minnesvärd sista kväll. Intryck och avtryck Du hade en förmåga att göra intryck och lämna starka avtryck i de människor Du mötte. Som liten i USA hängde Du ständigt på min arm, Din mörka fina kalufs och Ditt ständiga leende - bye bye och cookie sa Du till alla - Du lämnade alltid ett avtryck av glädje i Dina medmänniskor. He is so cute sa de. Du gjorde avtryck i Dina nära vänner med Din humor, musikalitet och starka integritet. De saknar Dig mycket. Du var den vise, den kloke, den insiktsfulle, Du var deras Rock star. Du och Dina vänner bildade The Jamhouse Riot och ni vann flera rocktävlingar. Ditt stora leende och Ditt skratt finns kvar i Dina vänners hjärtan. Rock on som de skrev till Dig i sina minnesord. Du lämnade också ett stort avtryck i Din donator Richard som Du talade med i 45 min någon dag innan Du fick dina lindrande mediciner. Ni förblev vänner efter ert möte i New York 2013. Du gjorde intryck, du lämnade avtryck i Richard. När Du arbetade på dagvården för cancerbehandling sa Du till din chef: det känns så bra att få dela ut saft, bädda sängar och småprata med patienterna - jag får ge tillbaka lite av allt det jag fick av vården som barn. En sommarmorgon gick Du upp kl 5 och bakade 100 kanelbullar, la dem i en korg och delade ut till patienter och till Dina kollegor. Du plockade blommor och gjorde det fint för patienterna. Det är ingen som glömmer- Du gjorde intryck, Du lämnade avtryck. Du skrev texter och tonsatte de allra finaste ord i sånger som Hey You och The Cave - Din röst kommer för evigt att ljuda via Spotify. Din röst, Ditt ständigt spelande på gitarren lugnade oss båda där hemma när tiderna var som svårast. Din sång har lämnat avtryck i mig för evigt. Arbetet på sjukhus öppnade en viktig dörr i Ditt liv. Du ville läsa vidare. Du ville bli läkare. Åren Du gick på Birka blev en ljus tid. Så många intressanta diskussioner vi hade, så mycket glädje med textanalyser, novellskrivande, filmanalyser. Tänk, när vi läste Lord of the Flies och hur vi tog oss igenom kapitel för kapitel och gemensamt förundrades över vilken enastående bok det var. Hur den skildrade människans godhet och ondska. Hur hemskt det var när Jack hade sönder Piggys glasögon. Vi talade mycket om hur människan är och Du sa ofta ”vi människor är djur, de starka vinner över de svaga”. Den finaste boken vi läste tillsammans var Våra drömmarnas stad - vi våndades och gladdes med Henning och Lotten. När du kom hem från Danmark i somras berättade Du att Du hade hittat en bok av Fogelström ”Sommaren med Monika” - Du tyckte den var bland det bästa du läst. Vi läste Amos Oz, vi läste Kirkegaard och vi talade och talade. Vi kunde tala om det mesta och just vårt småpratande och filosoferande saknar jag så mycket. Det är så tomt i mitt kök - ingen sång - ingen diskussion – inga debatter - ingenting - det är så tomt. I mig finns ett djupt avtryck av Dig. Du ville bara en sak till sist - Du ville bli frisk. Du ville förändra världen. Du visste att om du bara blev frisk skulle Du göra världen bättre. Jag tvivlade aldrig på detta. Under Din sista vecka samtalade Du och jag med en diakon. Det var ett fint samtal. Du talade om din önskan om att det borde finnas mer hjärta i vetenskapen och mer medmänsklighet i vården. Du överlämnade denna uppgift till mig och Diakon Åsa. Vi ska göra det Patrik - vi skall föra din vision vidare. Jag lovar. Till sist, Du sa: ”Min kropp orkar inte längre. Då orkar inte min själ längre heller, men jag kommer hitta en ny kropp.” sa Du. Patrik, jag tänker nu att Du har hittat en ung frisk kropp och sökt Dig till USA s västkust, Du har köpt en superfin gitarr och jag tror att Du sitter på en strand och doppar fötterna i sanden, Du äter lite godis och spelar …….. Let it be… Tack älskade Patrik för att jag fick så mycket tid tillsammans med Dig. Du kommer leva starkt i mig för evigt. Tack för allt. Du lämnar ett oändligt tomrum efter Dig- men vi hör Din röst Din sång Och Ditt gitarrspel För alltid There is never ever an always in life but for you Patrik, there is always love Mamma
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva